Omotiverad i Paradiset (2021-10-20)

Hade ärende ut till Handen och såg den här gamla True Story-veckans bana som jag aldrig kom iväg och sprang på då när det hängde kontroller ute på banan... idag var en regnig och härlig oktoberdag så det var väl dags. Ute i Paradiset kändes det bra i kroppen, men jag var inte supermotiverad. Lite känslan av tomhet. Kan det varit för att jag uppnått mina drömmars mål i lördags (segern i natt-km) och inte har nånting att kämpa för längre? Kanske. Men nu var jag ju här. Ettan gick okej, liten sväng, tvåan trean fyran gick också okej men lite stappligt orientering. Sen in i södertörnslabyrinten på femman och sexan, det gick inte fort men höll i alla fall koll på kartan. Hade inte riktigt "hungern" att jaga idag. Inget riktigt bett under dojorna. Ingen predatorinstinkt. Men det var fint i skogen, otroligt fint faktiskt, den här delen är ju speciell med allt det sönderskurna och de magiska mossarna emellan. Sjuan hade jag svårt med 7500-skalan, stannade för tidigt och hittade ett kärr som såg perfekt ut för kontrollen. Så jag sprang mot åttan, insåg att det inte stämde, vek upp och tog sjuan på riktigt. Sen lite längre sträckor 10-11 var roligt att få springa på, det var nog bästa orienteringsupplevelsen idag. Började känna "hur lång är denna femkilometersbana egentligen?" där vid elvan. Börjar man fråga sig det ute i paradiset då är man inte på hugget direkt. Nej för nu gick det sakta, joggade runt och kunde istället njuta lite av naturen. Den fina mossen mellan 15-16 var mäktig.

Mindes förra sommarens bana mellan paradiset och rudan på "JOK-OLA", där kände jag verkligen på paradisetterrängen som inte riktigt ger så mycket gratis i form av stigar och annat lättlöpt.