Självförtroendedödare/Nattpremiär (08-09-2020)
Kategori: Träning
Kort/område: Flaten
Arrangør: Skogsluffarnas veckans bana
Land: Sverige
Disciplin: 4,4 km
Distance: 6.39 km
Tid: 63:16
Gennemsnitspuls: 132
Maxpuls: 158
Ja det här var inte vad jag hade önskat mig, men nog ändå räknat med litegrann. Varje nattpremiär har sina motgångar, och planen var att göra alla misstag idag och inte på fredagens Natt-DM. Men ändå var jag lite naivt hoppfull med en plan att springa två varv på banan under devisen "det är ju bara 4,4 km i Flaten, hur lång tid kan det ta?". Lite efter halva banan börjar jag tappa modet och inser att jag hoppas ta mig runt första varvet i alla fall.

1. Osäker på var jag ska gå in från stigen, och allt känns lite ovant med lampa och kartläsningen. Så att jag bommar känns mer väntat och jag tänker det som att jag "kalibrerar" night vision.
2. Fokuserar på riktningen och slickar strecket, men att jag spikar kontrollen har mer med flyt samt att skärmen har extremt synliga reflexer att göra.
3. Flyter på bra, jag är färdigkalibrerad!
4. Tydligen inte så färdig, känner mig lost tills jag kommer till kraftledningen.
5. Fegar stig.
6-11. Ganska stabilt men långsamt tempo, några småbommar inne i ringarna bara vilket känns acceptabelt. Mellan 8-12 kommer jag in i plastdjurszonen, vilket på natten är lite spöklikt. Jag springer på ett brunt blänkande vildsvin och rycker till. Sen passerar jag en stor hare, grävling, hjort och en liten björn i sällskap med massvis med målade djur på spånskivor, och jag känner mig kusligt oensam i skogen.
12. Halkar ner på branten, går sakta, kommer upp till den sten jag tror är rätt men ingen skärm. Tänker att jag är 100 meter nordväst så jag springer söder ut men inser att jag är uppe på höjden så jag vänder ner igen. Skärmen måste vara borta helt enkelt.
13. Förnimmer en gubb-svett-lukt efter att ha passerat vägen. Är det jag, naturen, eller är det någon person här? Kanske någon som bosatt sig ute i skogen. Får en olustig känsla av att stöta på någon argsint ensling, ensam i skogen så här sent (har hänt mig förut). Men ingen dyker upp, bara kontrollen.
14. Håller för högt upp på höjden, typiskt nattmisstag då det är svårare att se längre ned i backen.
15. Nu börjar jag tappa självförtroendet helt, och därefter farten. Tänker att jag ändå ska avsluta banan.
16-Mål: Går ok men sakta. Tänker att det här var långa fyra kilometer och att peppen inför fredagen inte känns så närvarande.

Men nu har jag betat av ett rätt dåligt nattpass, det är väl allt som krävs för en lugn och bra inledning på fredag för att sen kunna öka tempot till oändlighet.
Vis kommentarer (0)
 
Självförtroendedödare/Nattpremiär (08-09-2020)