DM Långdistans (2020-09-05)
Típus: Tävling
Térkép/terület: Hall-Grödinge
Rendező: Tullinge SK
Ország: Sverige
Versenyforma: 7,3 km
DM Lång, klart jag var förväntansfull. Pittoresk väg till start, men jag hade lite svårt att känna mig riktigt taggad. Väl på väg till startpunkten fick jag dock upp farten, och jag som hade tänkt "tänk trafikljusorientering idag!" tidigare under dagen såg härefter bara grönt ljus banan igenom, vilket skulle visa sig ödesdigert...

Till ettan gick det fort, jag kände att jag var på gång. Till tvåan gav sig det höga inledningstempot till känna då jag började svaja lite med kursen, men hade inga problem med kontrollen. Trean, vilket vägval? Mycket svårt att välja, så jag bestämde mig för vänster, men snart kände jag att jag drog åt höger ut på stigen ändå, och snabbt ändrade jag mig när stigvägvalet uppenbarade sig - här skulle snabbkutas stig! Det gick fint, jag forcerade grönområdet och dikena före treans höjd och kom in perfekt på den där utstickande höjden med lilla branten på. Bara upp och hämta trean. På några sekunder måste därefter min högpulsande hjärna vänt uppoch ner på någonting vesäntligt, för plötsligt var det som om jag höll kartan uppochned (gjorde jag det?) för jag ser på kartan att jag ska upp till höjden till höger, vilket jag väl där inser när jag ser på kompassen att jag inte alls ska. Det var ju höjden till vänster eftersom kartan är uppochned. Lite skrämd blir jag, då sist jag sprang i högt tempo för en vecka sedan gjorde exakt samma sorts kontrakurs, men denna gång kommer jag på mig fem minuter snabbare vilket räddar situationen, om än med en mental törn.
Denna törn växer sig snabbt till en törnekrona, för på stigen till fyran håller jag på att springa åt fel håll, och till femman sker ännu något än mer ödesdigert: jag tänker springa upp för höjden och tror jag plötsligt är vid dubbel-blocken, men jag ser bara ett block och fortsätter osäkert springa. Jag är nedanför höjden, hur kunde jag tro att jag betat av fem höjdkurvor utan att märka det? Utbrändheten är nära, bara några 150 meter norrut... för efter att ha gått upp via branten drar jag direkt snett och vid kärret parallellfelar jag och tror jag är vid kärret söder om kontrollen tills jag ser kraftledningen. Efter femman fortsätter jag att dra höger, till sexan börjar jag känna att modet sjunker och jag kommer in i ett dåligt humör vilket i mitt fall brukar betyda att energin och tempot sjunker avsevärt. Men jag är onormalt lyhörd för mina negativa tankar och bestämmer mig för att än ska jag inte ge mig, jag kan avsluta med hedern i behåll! Sjuan springer jag i alla fall med heder, åttan går ostadigt men okej, till nian har det börjat ösregna och nu vill jag bara springa på så jag kör ut till åkerkanten. Vattnet piskar mitt tunna nylonställ och det är vidriga förhållanden, men vidrigt på ett bra sätt. Jag håller i tempot in till kontrollen och även tian lyckas jag ta utan att göra bort mig. Men till elvan går jag ut aggressivt med fokus på löpning och drar snett direkt, väl in mot kontrollen lyckas jag missa den med en meter och gör en krok. Tolvan går okej, tretton kommer jag ut till branten på helt fel sida om höjden. På väg till sista sitter en stor snitsel och jag blir helt perplex och fattar inte var jag ska eller får springa, men jag tar mig till sista och stämplar i mål. Tre sekunder efter målgång upphör regnet och solen kommer fram igen. Talande för det här loppet. Jag tror det är talande att jag måste lära mig hålla i tempot ju bättre tränad jag blir, det är ju livsfarligt att bara springa på som om det inte fanns någon morgondag bara för att man kan. Dryga sju minuters bommar är ju inte okej.

"Snart så är det fredag då försöker vi igen" (Natt-DM!)
Hozzászólások mutatása (0)
 
DM Långdistans (2020-09-05) DM Långdistans (2020-09-05)