Medel-KM 2016 (14/06/2016)
Kategori: Tävling
Harita/bölge: Brunn
Organizasyon: Centrum OK (Moa)
Ülke: Sverige
Disiplin: 4,5 km
Före start hade jag tänkt köra devisen "full fart några misstag". Men allt blev "full stress - kort och gott". Falken hade snällt åtagit sig att vakta Klara under mitt lopp, och jag skulle starta lite före för att hinna tillbaks till hans start. Bara det var ju stressigt, och det blev inte bättre av alla bommar. Negativ spiral.

K1: Vet vid startögonblicket inte var startpunkten är och jag chansar på vänster (fast jag står vid startpunkten!) på stigen och rundar höjden...
Jag tänkte självklart positivt att jag nu har ett misstag mindre kvar att göra; teorin på en bomkvot per lopp är något jag vördar, så jag gasar på och spikar nästan kontrollen. Dvs jag står 15 m nedanför den och spanar efter lämpligt kärr en stund.
K2: Skärper till mig och känner revanschlust, det är lite krokigt men jag spikar.
K3-K5: Spikar alla tre! Skönt!
K6: Börjar alltså få flyt och då slutar jag plötsligt orientera. Drar vänster och inbillat mig att jag dragit höger, springer vänster och kommer ännu längre bort. Fattar på något vis vad jag gjort och springer mirakulöst rakt tillbaks till kontrollen. Blir tacksam för att det bara blev ett par minuters förvirring.
K7: Får ett bra drag under galoscherna (förlåt) men sämre drag i huvet, eller snarare korsdrag i huvet. Drar rejält snett. Skrämmer upp ett aftonchillande rådjur.
K8: Är på väg att spika, men ser inte kontrollen och passerar förbi. Kommer fram till de stora kärren, tycker de ser för torra ut och ärligt talat kan jag inte komma ihåg vad jag fick för mig som gör att dra iväg så långt norrut. Måste vara nån slags desperation. Men jag anar var jag är och drar tillbaks rakt mot och på kontrollen, som jag inte ser nu heller. Börjar bli uppgiven, fattar inte var jag är och vart kontrollen tagit vägen. Springer söderut för att läsa in mig men det går inte. Tänker på mitt barn och Falken som väntar och blir stressad, bestämmer mig för att bryta. Då plötsligt dyker en otydlig stig upp och jag tror att jag är på den nära åttan. Hittar en kontroll men det visar sig vara 12:an! Tänker att jag vill så gärna springa klart för att känna att jag kan i alla fall springa nån kontroll rätt innan jukola. Hittar nu lätt åttan.
Bomtid enl. Winsplits: 14.01! Det var länge sen jag lyckades med något sånt, blir nästan lite nostalgisk så här på kvällskvisten.
K9: Nyvunnen glöd och jag får upp bra fart, kör rakt på och får bästa tid till nian.
K10: Drar höger på slutet av nån jävla anledning, men tar den snabbt ändå.
K11: Går fort nu, men tyvärr springer jag till fel del av höjden.
K12: Bra flyt.
K13: Het på gröten, drar snett.
K14: Fortfarande het och drar lite snett.
K15: Nu kokar gröten och jag drar inte snett. Kan det inte få fortsätta så i mål?
K16: Jo det får det. Jag spikar loss nu.
K17: Här går det så bra så jag börjar se det som en bom att komma ner för branten 3 meter till vänster.
Målspurt: Superhet! Tyvärr drar jag med mig hela kontrollen ner för branten när jag stämplar och dum som jag är lägger jag upp den först innan jag spurtar i mål med 2 sekunder efter bästa spurttid. Kunde gott sprungit tillbaks och hängt upp kontrollen efteråt och fått spurtsegerns ädla ära.

Väl i mål fann jag en väntande barnvakts-Falken och en knottbiten tårögd unge. Tyvärr var Falken också stressad av situationen av att få sticka ut sent och hittade inte ens ettan... (Förlåt! Jag ska skärpa mig och bomma mindre redan på lördag i Finland, även om du inte är med då.)

Sammanfattning: 1) Stressa ner före du ska orientera. 2) Skit i om du drar ned sista kontrollen om det inte är någon som kommer direkt efter dig, bara du vinner (spurten)! 3) Känns allt ändå surt, använd "bomfri tid" i winsplits för att få reda på sanningen.
Yorumlari göster (0)
 
Medel-KM 2016 (14/06/2016)