Natt-DM (2015-09-04)
Kategori: Tävling
Karta/område: Visättra
Arrangör: OK ÄÖ
Distans: 6,9 km
Sträcka: 10.15 km
Tid: 94:19
Genomsnittlig puls: 151
Maxpuls: 165
ÄNTLIGEN! COMEBACK! NAAATTT!

Det var dags för min gigantiska comeback i seriös tävlingsklass (H35). Denna gång var jag frisk till skillnad från uppe i Idre. Nu hade jag även tränat mycket orientering och flera nattpass bara senaste veckorna! Ojoj, det skulle bli skoj det här. Det blev det också...

Start-K1: Hade varit nervös hela dagen. Men nu kändes det lugnare. Det var en sval men torr kväll, och den där UNDERBARA nattkänslan infann sig vid starten. Vid inläsning på väg till startpunkt såg jag bara en långsträcka. Säker stiglöpning till ettan, tänkte jag och sprang in höger. Bara efter en kort bit såg jag att det inte alls var långsträcka till ettan! På något märkligt sätt tänkte jag att jag skulle "fortsätta enligt plan" och ta stigen runt. Trots att jag ju inte hade någon "plan"! Jag fortsatte och dessutom tog jag in vänster en stig senare än jag tänkt.
K2: Efter den förvirrade starten fortsatte jag söderut för att fångas upp av den lilla stigen. Men fortsatte vara förvirrad och sprang iväg på stigen jag kom ifrån, mot sydväst. Jag fattade snart mitt misstag och vände söderut men såg aldrig stigen (sprang över den) och rakt in i grönområdet. Snurrade upp mig totalt därinne, och fick då plötsligt för mig att jag gjort en kontrakurs från ettan. Särskilt som jag INTE hade gjort en kontrakurs! Förvirringen gjorde att jag inte visste var jag var. Bra start på loppet... Så jag springer bara rakt söderut för att fångas upp på stigen, vilket jag gör nästan direkt. Ännu mer förvirring, men jag bestämmer mig för att bara springa sydost på den tills jag läser in mig vilket jag gör snart. Vid det gula tar jag kurs "rakt söderut". Ganska snårigt, vilket får söder att bli exakt sydväst. Fattar inte detta först, men kommer upp på en höjd och anar att jag nog dragit snett. Springer sydost och lyckas märkligt nog läsa in mig på branterna och kan nu stämpla tvåan. Älskar nattorientering!
K3: Har bestämt mig att reda upp det här nu. Vilket jag visar med besked. Spikar — relativt sett — trean. Usel start, nu kan det bara gå bättre!
K4: Börjar bra (dvs. åt rätt håll) första 80 m, men vid branten kan anas en liten grön fläck, där i den täta grönskan snurrar jag på min kropp så när jag kommer ut ur snåret så gör jag en präktig kontrakurs. Det sluttar ju nedåt precis som det ska, men det kommer ingen stor stig som det ju ska. Efter nästan 200 meter ser jag att jag håller kartan uppochner. Jag tror dock att jag sprungit rakt söderut, så jag ska alltså nordväst för att komma ut på stigen. Jag kommer upp på höjden och ser ingen stig, men en kontroll vid en stor sten. Jag ser ingen stor sten på kartan till vänster om min trea. Enda stora stenen är ju min trea..........

K4 (försök nr 2): Efter att ha insett att jag återvänt till min kära gamla trea, startar jag om "från noll" igen. För vilken gång denna kväll? Jag tänker nu gå lite mer nordväst, vilket jag inte gör för fem öre. När jag kommer ner på stigen tror jag att jag är 100 m österut. Springer in mot kontrollen. Diket jag passerar "blir" kärret. Höjden där bakom "är" höjden öster om kontrollen. Vid stora kärret "fattar" jag att jag är någonstans där jag faktiskt är, men jag är 100 meter norrut. "Jag tror jag är på hjälphöjden.) Så jag går alltså mot kontrollen fast parallellt, 100 meter norrut. Mirakulöst får jag ändå känslan att jag ska springa söderut. Där sitter den. Den rackaren. Knappt 300 meter orientering: 18 minuter. Nu börjar det bli så där natt-knäpp-kul som det kan bli. Tänk Haningenatten.
K4: Konstigt nog går det acceptabelt.
K5: Även denna hittar jag inom rimlig tidsram. Från att ha tänkt att jag är glad om jag hittar hem till mål från 3:an, så börjar jag tänka den orimliga tanken att faktiskt försöka slutföra banan! Arrangörerna får glatt vänta: här är jag och jag ska (nog) i mål!
K7: Nytt lopp! Jag tänker vänstervägval. Men sen upptäcker jag höger och tycker ingången ser mycket bättre ut. Det går äntligen bra.
K8: Förutom lite onödig backlöpning går det fint, blir glad när jag möter Hellborg som startar 10 min före. Inte glad för placeringen, utan för att jag inte är ensam i skogen!
K10: Vid nian ser jag en lampa i fjärran, antar att jag har plockat in på Hellborg. Tänker gå mellan höjderna, men "glider upp" för högt på berget och rakt in i det snorgröna partiet. Brutalt snårigt! Efter en evighet av bröt-forcering kommer jag ut och kan springa ner till kontrollen. Resten är transportsträcka.

Efterord: Jag lägger mig tryggt bland den nedre delen av mina klubbkamrater i H35. I mål är jag trots allt glad för loppet. Andra halvan gick ju helt ok, perfekt lopp om man skulle jämföra med första kontrollerna, där jag inte riktigt förstår var jag varit. Och jag är glad att kunna springa igen. Och natt är alltid natt: underbart fantastiskt kul spännande och hejdlöst, som en dröm.
Dölj kommentarer (2)
Jerk: Vilket referat! Jag riktigt känner hur nattkylan kryper på. Den isande känslan när man stannar i ett grönområde och andedräkten blir till dimma framför pannlampan. Var är jag?
Daniel Lennartsson : Ja precis sån känsla hade jag stor del av första delen av banan. Men den kändes ganska snart rätt hemtrevlig just denna kväll, jag vande mig snabbt.
Lägg till kommentar
Spara
 
Natt-DM (2015-09-04)