Sommarserien Flaten (bana C) (2014-05-20)

Kände inte för att springa en lång bana den här kvällen, utan 5,4 km verkade alldeles lagom. Många synes ha resonerat likadant, för det var långt fler deltagare på C-banan än på A och B. Banan hade ju ändå något slags "förkortad långdistanskaraktär" med ynka 9 kontroller att besöka ...

Drog iväg före Rotis som lovade att ge mig ett par minuters försprång, och jag slapp åtminstone se den rappe smålänningen rinna förbi i skogen (men jag hörde sannolikt hans framfart på väg till trean). Nåväl, till ettan bjöd banläggaren på ett alldeles underbart uppenbart stiglöpningsvägval, eller det var inte mycket till "val" egentligen. Bara att pinna på fram till huset, krafsa sig upp på höjden och plocka branten. Uppmuntrad av den lätta inledningen gjorde jag något slags icke-vägval till tvåan som ändå aldrig kändes så uselt som det faktiskt var, nyktert analyserat såhär i efterhand. Det fanns ju ledstänger att hålla sig till en stor del av vägen, men jag försökte flera gånger snedda för att inte springa runt onödigt mycket. Problemet var att jag inte lyckades hålla riktningen utan liksom sögs tillbaka ut på den vindlande vägen ändå, så det enda mina försök till att gena gav mig var extra höjdmeter i benen och förmodligen kostade de tid också ... Sista biten in till tvåan gick jag avsiktligt runt till vänster, eftersom jag fick för mig att det skulle underlätta kontrolltagningen. Kanske det gjorde, kanske inte ...

Till trean eskalerade vanvettet, jag fick för mig att jag skulle komma in från sydöst, upp genom den ljusgröna sänkan och ha den öst-västliga åsen som ledstång. Hålla riktningen genom ett grönområde? Inte min specialitet! Som upplagt för förväxling och parallellfel, således, och mycket riktigt: hux flux befann jag mig ovanför branterna som kantar dalsänkan direkt norr om den jag skulle vara i. Läste åtminstone snabbt in mig där, mer eller mindre rutschade nedför klippan och tog kontrollen enkelt på andra försöket ... Som så många gånger förr!