MSBN E5 (Pöbel) (2014-03-12)

Hökarängsskogen är ingen personlig favorit. Så icke heller i denna final på vinterns MSBN-svit. Efter ett visst kaos vid starten släpptes jag iväg drygt fem minuter efter första start, tillsammans med tiotalet medtävlare. Drog iväg från startpunkten enkom på riktning (utifrån närmaste ryggtavla och grov kompass). När jag så ploppade ut på elljusspåret tog jag en snabb titt på kartan, och såg det i mitt tycke givna stigvägvalet. Men jag lyckades inte värja mig mot frestelsen att hänga en rygg istället för att finorientera mig den sista biten in mot kontrollpunkten, och vips hade jag både vätt fötterna i ett kärr och bommat kontrollen (i likhet med många andra, trösterikt nog).

Drog på mot trean, drog snett, fångades upp av stigen och gläntan, tog den. Fyran kändes som en bom men egentligen var det väl bara frågan om kontrolltagning i snigelfart till följd av min, ibland, dåliga känsla för avstånd. Efter den svajiga starten på loppet låg jag, då jag stämplade K4, på en måttligt imponerande 60:e plats ...

Sen började orienteringen lossna och placeringar plockades i parti och minut. Efter andra bobesöket plockade jag 6-7 och boet igen utan problem - nu 37:a. Rätt på nian och därifrån ändrade banan karaktär till långa delsträckor med övervägande väg- och stiglöpning. Inga egentliga vägval att grunna över, bara att pinna på i strömmen av löpare.

Trippade förbi ganska många i den rejäla uppförsbacken som utgjorde ingången till Högdalstopparnas öppna men kuperade terräng, och på vägen runt den första höjden hade jag plötsligt bara ett par tre andra löpare inom synhåll framför mig. Sprang om dem innan jag stämplade tian; 16:e plats där.

Springs det på den här kartan verkar det vara helt obligatoriskt att ha en kontroll i den brant sluttande skogsdungen där elvan satt ... Den var lite lurig på så sätt att den satt högre upp än förväntat, i den övre kanten av branten (syns ju faktiskt på kartan om en kollar noga). Blev en del krafsande i lös jord där. Brände sen på till vägpassagekontrollen, tolvan och hade ingen inom synhåll framför mig. På transportsträckan till 13, där vägbron var anvisad passage över ån eftersom den mindre gångbron söder därom tydligen hade rasat, gjorde jag två misstag: först halkade jag av stigen genom skogspartiet före bron, och höll visserligen riktningen men inte farten eftersom det var brötigt och jävligt, och sista biten in mot kontrollen gick jag för mycket vänster uppför den branta och slyiga slänten (skyller på att jag hade ett antal löpare strax efter mig, men ingen före, vilket är en stressfaktor jag har svårt att hantera). Jag fick se ett tåg av löpare "kräla" sig förbi mig och vips hade jag tappat 7 placeringar. Bara att bita i och ta sig ifatt igen. 13-14 hade jag i alla fall nytta av att få draghjälp, annars hade jag nog lockats att glida ner på stigen till vänster utan att bli varse höjdförlusten förrän för sent ...

Till 15 valde jag höger på asfaltsvägen, även om vänstervägvalet på stigen verkade givet vid första anblicken. Såg ut att vara samma avstånd, men jag tänkte lättlöpt och växlade upp. Placeringarna som tappades vid 13 var nu återvunna.

Sista sträckorna innebar i bägge fall närmast sprintmässiga förhållanden fram till ringkanten ungefär, men kontrollpunkterna var förlagda till de mest oländiga terrängpartierna som banläggaren kunde finna i området. Pinnade här om en medtävlare i Järfälla-dräkt som jag antog var gamle elitlöparen Lars "Palmis" Palmqvist (korrekt skulle det visa sig) och i marschallernas sken på upploppet tyckte jag att det var rätt glest med folk omkring målområdet - tydde det på att jag inte hade så många framför mig? Målstämplade som 14:e i klassen, fast det visste jag förstås inte förrän senare.

Allt som allt så gick ju loppet skapligt, om det än var löpningen snarare än orienteringen som funkade ...

(Handskriften rörande kartans skevhet är inte min utan Lars Palmqvists, vars kartbildfil jag kopierat.)