Medel-KM 2013 (H21) (2013-06-29)

Gick inledningsvis någotsånär, hade i och för sig vissa bekymmer med både tvåan och trean men det var det inte bara jag som hade ...

3-4-5-6 passerade som i en skärgårdsdröm, en liten fadäs till sjuan störde inte nämnvärt och vid stämplingen av åttan gick jag slutligen förbi Jens (startande 4 min före mig) efter en viss jakt. Too easy!

Och givetvis, därmed var det tvärt slut på orienteringsfesten. Ett grovt, för att inte säga gravt, parallellfel fick mig att tro att jag var på väg nerför berget norr om nian, när jag i själva verket drog neråt tian till. Tog fel på såväl sankmark som branter och det tog en stund innan poletten trillade ner - jag läste in mig på en liten brant med ett stenblock strax nedanför.

Efter några hundra meters extra löpning till nian och tillbaka så skulle ju tian bara vara att plocka, som jag ju praktiskt taget redan snuddat vid. Istället - KAOS! Harvade runt, runt och finkammade varenda sänka i närområdet, utom den rätta, och det var inte förrän en lika febrilt letande Karl och jag slog våra "kloka" ihop som det löste sig.

Modstulet lommande fortsatte jag mot elvan, där det också blev en liten bom efter att jag hamnat vid en brant som stämde väl in på kontrollpunkten men visst inte fanns med på kartan. I samband med den bommen fick jag också sällskap av Oskar, och nu tändes någonting inom mig igen. Inte kunde jag tåla att bli förnedrad under banans sista del av en lytt, om än ett medeldistansfenomen så ett lytt sådant!

Alltså skärpte jag till mig och orienterade helt okej (för att inte säga bra) hela vägen 11-12-13-14-15-16 och i mål. Synd på loppet att sabba det så på mitten ...