Jukolan viesti 2013 (2013-06-16)

Avslutade för Centrums andralag, som dittills gått ganska exakt enligt estimerade sträcktider. Det blev som väntat omstart för min del, dock missade vi växelns stängningstid med futtiga 6 min.

Långsträcka till ettan gjorde att fältet med några hundra omstartande löpare drogs ut redan från början, som väl var. Jag borde kanske satt av i högre tempo från början för att försöka ligga med i täten av fältet, men jag iddes inte riktigt utan tänkte bara att över 15 km ska det ju finnas goda möjligheter att plocka placeringar efterhand.

Sista biten in till ettan, och vidare till tvåan, var det bara att hålla sin plats i ledet längs det sedan tidigare upptrampade spåret genom blöta grönområden. Att passera framförvarande i kön var inte till att tänka på. Pierre, som gjorde sistasträckan för förstalaget, hade varnat mig med upplysningen att han i ett av dikena sjunkit ner till halsen (!) i leran. Jag lyckades undgå att sugas ner djupare än till strax över knäna ...

Till trean löstes kön upp och mitt vägval förde mig lite längre åt höger än de flesta övriga sprang. Men på delsträckorna 4-5-6-7-8 blev det sedan en viss köbildning igen. Till nian däremot gjorde jag ett självständigt vägval och fann mig plötsligt ensam, men tyvärr visade sig mitt vägval inte bjuda på fullt så snabblöpt terräng som jag hoppats, och dessutom skulle jag så klart till att genom slarvig kartläsning bomma kontrollen. Hittade dock ganska snart fram till en liten solitär brant, 150 m från min kontroll, som var lätt att läsa in sig på.

Långsträckan till elvan klarades av genom en kombination av optimistisk grovorientering (omöjligt att missa den tvärgående kraftledningsgatan) och följa John. Till tolvan höll jag på att göra en pinsam miss när jag först höll på att gå söderut på vägen, och jag skulle i så fall ha dragit med mig ett koppel andra som där var mig i hasorna, men jag fattade galoppen i sista sekund, vände helt om och ledde förföljarna rätt på kontrollen.

Kortsträckorna 12-13-14-15 i ett gropigt terrängparti gick smärtfritt, och på den följande långsträckan var jag till en början del av ett tåg men vid 16:e kontrollen var jag solo.

16-17-18 gick som på räls, nästan bokstavligen, och därför blev det förstås platt fall när jag ryckte närmare 19:e och det tycktes vara få andra som hade min gaffling där. Jag sprang helt enkelt på i folkströmmens huvudfåra och vips hade jag rusat förbi den där lilla höjden där min kontroll skulle sitta och kom ut vid den huggna ytan bortanför. Tillfällig rastipanik gjorde att jag inte genast lyckades hitta rätt på andra försöket heller ...

Men därmed var det åtminstone färdigbommat för dagen. Resten av loppet var det bara bränna syre som gällde, för även om jag började få känningar av betong i benen hade jag nu vittring på målet och den hägrande bastun (och bärsen) efter genomfört lopp! Så jag bemödade mig verkligen att trumma på utan att slå av på takten.

Delsträckorna 24-25-26, som gick genom tävlingsområdets kanske finaste terrängavsnitt av öppen tallhed, sprang jag samman med en liten och någorlunda tempostark klunga och inga andra löpare fanns inom synhåll längre fram, så jag inbillade mig att det var omstartens tätklunga som jag sent omsider kommit ifatt. Högst sannolikt var det ju inte så det förhöll sig, men tanken hade åtminstone en uppiggande effekt som, kombinerad med klubbkamraternas tillrop från publikplats på upploppet, bar ända in till målstämplingen!

Mitt personliga mål var att göra sträckan på två timmar, och det gjorde jag också, på minuten! Dessutom plockade jag in 91 placeringar åt laget, vi blev till slut 619:e lag. Så jag kan väl inte vara annat än nöjd, trots att jag nog kunde gjort än bättre ifrån mig om jag skärpte till mig lite ytterligare.

Nåväl, min andra Jukola-kavle var fullbordad. Det lär ju bli fler.