Närkekvartetten E4/lång (H21) (2013-05-12)

"Mycket karta för pengarna" ... Varför inte ett utsnitt i 10 000-del som bara täcker området som banan faktiskt går i?

Nåväl. Startade sansat och bra, med skarp blick, var visserligen på väg att gå snett från ettan men korrigerade snabbt. Mediokert vägval till trean, men den satt. Tvärtom till fyran, tog antagligen bästa vägen dit (frånsett att jag på väg till stigen hamnade nere i den stora sankmarken) men tappade kartkontakten p.g.a. ett smärre parallellfel i den detaljerade terrängen omkring kontrollen. Läste ganska kvickt in mig på de pytteså höjdformationerna längst sluttningskrönet, inte utan belåtenhet.

4-5-6 var lätta delsträckor, säkerligen ämnade att invagga en i falsk trygghet inför den därpå följande långsträckan som så småningom förde en in i den synnerligen brant- och blockrika terrängen där sjuan fanns. Mitt vägval till sjuan över hyggena, förbi den lilla dammen och längs släpstigen (därefter kompass) var knappast klockrent men jag kände mig ändå ganska nöjd med det, däremot borde jag ha stått på lite mer för nu tickade minuterna iväg. Och i det avseendet skulle det bara bli värre.

7-8-9 kunde jag ju redan vid en första hastig titt på kartan förstå att de skulle bli svåra att plocka i farten för en tekniskt oslipad orienterare som jag. Alltså manade jag mig själv till lugn och nästan överdriven försiktighet, och för en gångs skull tog förståndet överhanden inne min annars löphetsande hjärna. Undvek på detta vis att göra någon rejälare bom (småbommade likförbannat åttan), men höll ett tempo värdigt en H85:a ...

Banans andra långsträcka blev mitt fall. Jag borde här ha valt ett annat vägval där jag, efter den inledande stiglöpningen som förde en ungefär halvvägs till tian, siktat in mig på kontrollen från sydväst där jag kunde ha utnyttjat de tydliga höjderna till att hålla kursen. Antingen det, eller så skulle jag ha gått efter enbart kompassen så fort jag lämnade stigen. Nu hamnade jag i ett terrängparti där det vimlade av mindre höjder och kärr med olika utsträckning, där jag trots låg fart flera gånger gjorde felaktiga antaganden om min position. Efter en stund var jag helt vilse, stod och snurrade på stället, försökte utan framgång läsa in mig på några jättebumlingar, men bestämde mig så för att lita till intuitionen och sätta kurs rakt österut. Strax därefter lyckades jag faktiskt läsa in mig på en punkthöjd (!) och vips var jag vid kontrollen ... Bomtid till tian blev ~10 min.

Avslutningen var i princip problemfri, ena skon trasades i och för sig sönder i brötet i närheten av elvan men det kunde i det skedet kvitta ...