MSBN E1 2012/13 (Pöbel) (2012-11-14)

Startade i näst bakersta startled, och direkt efter start bar det uppför en hyfsat brant och bökig backe där det var svårt att ta sig förbi framförvarande löpare. Kände mig heller inte vidare motiverad att ösa på den här onsdagkvällen, så hängde med i det oordnade tåget utan att försöka vinna placeringar, eller själv läsa vare sig karta eller kompass särskilt noga för den delen. Drog således snett åt höger tillsammans med övriga och fick nöta asfalt ett par hundra meter, innan vi lämnade bebyggelsen bakom oss och tog ut riktningen mot ettan på nytt, denna gång med bättre precision. Till tvåan var stigvägvalet det enda som kändes logiskt, dock var stigen förvandlad till ett enda långt lerstråk och inte alldeles lätt att springa på. Nära inpå tvåan blev det en mikrobom när jag först stannade till vid höjden före den med kontrollen, men därifrån till 3-4-5-6 tillstötte inga som helst komplikationer. Fortfarande var det förstås klunglöpning som gällde, även om fältet hunnit bli ganska utdraget. Till nästa övergångskontroll gjorde jag spontant ett lite mindre givet vägval som jag hoppades skulle vara genare än att följa stigen, men tveksamt om det lönade sig ... In mot boet försökte jag åter komma loss genom att vika av uppåt vänster tidigare än de flesta andra, och jag tycktes faktiskt vinna en del på det för plötsligt befann jag mig framför den främsta lampan i klungan jag tillhört, men uppe på höjden blev jag lite osäker på min exakta riktning, stannade upp och fick strax se "pöbeln" braka fram något till höger om mig - bara att falla in i ledet igen. Framme vid bokontrollen var det djungelns lag som gällde för att komma åt att stämpla i någon av enheterna, min snabbpinne fick ingen förtur ... Gjorde min första egentliga bom till första kontrollen i fjärilen, nian. På den kortkorta sträckan åter till boet blev det också en krok. Men kände ändå att jag på det hela taget orienterade behärskat och förnuftigt, vilket jag bevisade för mig själv runt den följande fjärilsvingen som inte beredde några bekymmer. Sen återstod bara en kontroll mellan mig och målet, och den skulle jag så klart till att bomma. Efter sista besöket i boet tog jag tillfälligt rygg på en yngre förmåga som såg säker ut, men ganska snart var jag solo igen och sprang efter ungefärlig kompassriktning och utan ordentlig kartkontakt, mycket tack vare de rätt besvärliga grönområdena som dominerade den lägre terrängen i denna del av skogen. När marken började stiga fick jag således försöka läsa in mig på detaljerna i topografin och jag lyckades sånär, men var lite längre söderut än jag borde varit. Nåväl, en halvminuts rannsakan räckte för att vända näsan åt rätt håll och omedelbart därefter få syn på den stadiga strömmen av guppande pannlampor som passerade en viss punkthöjd där sista kontrollen satt. Eftersom jag visste att varje passerad person högst troligt innebar en vunnen placering kostade jag på mig en liten spurt till målet, och kunde där nöjt konstatera att jag låg under timmen (vilket väl varit min outtalade målsättning). Sedär, ett stabilt orienteringslopp!