EOC Tour E2/medel (H21-1) (2012-05-18)

Det här gick så horribelt dåligt så jag vill knappt erinra mig hur det var. Började med att att jag hetsade iväg helsikes kraftigt åt höger från starten utan att ha nån vidare koll på terrängen omkring mig och således råkade gå rakt på trean ... nåväl, därifrån såg det ju åtminstone lätt ut att följa beståndsgränsen norrut till ettan, men det visade sig att beståndsgränsen inte var på långt när så tydlig som jag föreställde mig den. Irrade förbi ettan och lyckades sen inte läsa in mig förrän jag fick syn på kraftledningarna ... Tvåan plockades i varje fall i ett nafs och trean hade jag ju redan lokaliserat. Dödislandskapet började suga musten ur såväl ben som hjärna, och till fyran brydde jag mig i frustrationen inte om att göra något vettigt vägval. Det gick alltså ganska långsamt, vilket väl i och för sig var positivt för själva orienteringsförmågan. Femman var en doldis som gäckade mig i någon minut. När den väl var funnen hade jag bara att låta mig svepas med av floden av orienterare på väg västerut över hyggena, och jag hade sen god hjälp av stämplingspipen att hitta sexan, sjuan och åttan. Till nian skråade jag ett antal tätt dragna höjdkurvor uppför den steniga sluttningen. Troligtvis ett i det läget uselt vägval för där gick mina sista krafter åt, vilket bäddade för nästa jättemiss ... Och sådär höll det på, som spåret visar. Inte förrän jag stämplat tolvan fick jag ånyo lite fart under fötterna och kunde ta mig i mål för ett godkänt resultat åtminstone.