Natt-KM (2016-10-20)

Detta KM var en rejäl strapats, men för min del med positiva förtecken. Lite av en revansch på Törnskogen-by-night; senast det begav sig var Grymnatta 2013 (vilket förvisso lär ha varit min första nattävling någonsin med individuell start), då jag fick treva mig tillbaka till TC efter att lampan tröttnat på mitt evinnerliga bommande...

Banans början är terrängmässigt skoningslös, det är bara att acceptera och anpassa sig. Håller i alla fall riktningen och kommer ganska rätt på ettan. Träffar här på Jorrit och vi har sen sällskap till tvåan, men till trean smiter han före när jag gör en "halvavsiktlig" krok utåt stigen till höger och säkrar upp.

Mitt följande vänstervägval längs tydliga och otydliga stigar till fyran går först snabbt men börjar kännas lite krystat och dumt när jag kommit ungefär halvvägs. Likväl tar det mig dit jag ska. Siktar på att snedda nedåt i sluttningen tills jag ser de feta branterna direkt ovanför kontrollen, men växtligheten är grönare än vit (i mitt tycke) och jag kan aldrig mer än ana branterna. Däremot får jag plötsligen syn på en reflexstav 25 m nedanför mig. Jippi!

Vid femman, hyfsat lätt tack vare att jag kan sikta in mig på högsta höjd och att det gula är tydligt, får jag åter kontakt med Jorrit, varvid jag stämplar strax före honom och sen lägger på en rem ut från kontrollen. Ut på långsträckan är jag mäkta stolt över att direkt spana in den gula strimman genom det stora ljusgröna partiet mitt på kartan.

Följer denna strimma fram till dess att flera fallna granar resolut spärrar vägen, viker då av uppåt vägen. Överväger för en sekund eller två att lämna vägen och följa strecket rakt på, men det är för inbjudande att pinna på bort till åkerkanten och få en kortare orienteringssträcka in till kontrollen. Tror definitivt det blev rätt vägval, tar sexan utan problem.

Till sjuan sänker jag farten och tänker riktning, riktning, och det lönar sig även om jag först blir osäker på om jag hittat till rätt höjd (det har jag). Ser nu flera andra lampor glimma i omgivningarna. Fortsätter inspirerat bort mot åttan, rätt genom ett gammalt brandområde som på kartan bara är utmärkt med texten "brand" men som nu är extremt tättbevuxet (mörkgrönt), men som lyckligtvis genomskärs här och var av kala berghällar. Dock stör det mitt riktningssinne (som allt grönt gör), det känns visserligen som att jag är alldeles nära åttan när jag kommer ut ur området men kan inte säga att jag blir annat än lättad när Linus smyger upp bakifrån och styr upp kontrolltagningen...

Hänger på Linus första 100 m ut från kontrollen också, men han har ju startat efter mig (2 min) så jag vill gärna gå upp och försöka hålla ett eget tempo. Det gör jag också och får därvid Linus på släp ett litet tag, innan vi delar på oss och parallellspringer in mot nian (jag mer åt höger), dit vi ändå anländer samtidigt. Det blir så att jag fortsätter leda, men när jag korsar sankmarken före tian lite snett är det Linus som först fattar att vi kommit för långt åt höger och där försvinner den blivande mästaren. Lite av min dittills goda geist är nära att försvinna i detsamma, men just som jag korrigerat min miss dyker Jonas K upp ur mörkret och stämplar tian framför näsan på mig - klubbens normalt sett snabbaste H21:a som startat 2 min före mig! Chansen att "skrälla" finns alltså än och modet har omgående återställts. Håller i min upprymdhet på att springa kontrakurs i 20 sek och tappar därmed Jonas ur sikte men, äh - bara att köra på!

Elvan är vid första anblick en sån där helveteskontroll, flack sänka i ett grönområde, men taktiken "ta dig fram till ringkanten, sakta in och LYS LYS LYS åt alla håll" betalar sig. Istället blir det bom till tolvan, som förvisso är så styggt hängd att jag troligen sprungit ganska tätt förbi den först (staven satt bokstavligen i marknivå på bortre sidan punkthöjden).

Bort mot den avslutande fjärilen och jag är så klart trött men har nästan fjärilar i magen nu. Ska det kunna bli en andraplats bakom Linus månne? Jag vet att Rotis brutit loppet, men var finns Samuel och Kristoffer? Sverker? Har ingen aning.

Tar K13 bra och ser ju att det bara är kortsträckor som återstår. Håll tungan rätt i mun! Känner mig säker till K14 och väl där dyker det upp en gestalt som går försiktigt fram och som jag får för mig är Linus(!). Först i efterhand kan jag konstatera att det var en annan blivande klubbmästare, Janne.

Även K15 går bra (enkel), så tillbaka mot K13/16 och hjälper Gustaf G med ett bekräftande tillrop av bara farten. Vid kontrollen möter jag Sverker och får för ett ögonblick för mig att han smugit förbi, men som han själv påtalar har han ju fjärilen kvar. Ändå ett stressmoment, och vår korta ordväxling leder sånär till ännu en kontrakurs...

Inbillar mig att mitt snabbaste alternativ till det utbrutna målet är stigvägvalet. Genomför tyvärr denna "spurt" lite slarvigt, för även om jag tycker det går ganska fort är det här som Jonas K gör sträckan nästan minuten snabbare, går om och kniper andraplatsen...

Jag får ändå vara nöjd och belåten med en tredjeplats, och framförallt med ett orienteringsmässigt väl genomfört nattlopp i tuff terräng. Kul!