Från slott till domkyrka (2015-03-14)

Kavle av klassiskt snitt på automatgenererade kartor (Kartapullautin + Fastighetskartan). Start i Vinäs nere i Uknadalen, målet vid LOK:s klubbstuga i södra Linköping. Många långsträckor. Efter att förgäves ha väntat på Anders H vid växeln fick jag istället sticka ut när LOK 2 som näst sista lag kom in till växling, enligt stafettens regler. Tog därmed rygg på P Magnusson som var deras man på sträckan. En god orienterare med mycket rutin hade jag blivit tipsad om.

Inte mycket att välja på i början, bara att nöta väg för att komma norr om sjön Nåtvin, sen rakt på. Hängde efter PM över höjdryggen, sen hade vi lite olika idéer om kontrolltagningen men vi fick syn på kontrollpunkten och snitseln ungefär samtidigt ändå och jag tog ettan strax efter.

Vi gjorde dock olika vägval ut från ettan då jag bestämt mig för att gå nedanför slänten en bit medan PM drog iväg snett uppför. Kom strax ut på hygget norr om kontrollen och det var inte så kul att springa på. Tog sikte mot skogsvägen längre norrut, som syntes leda rakt på tvåan. När jag kom ut på vägen dök PM upp ett par hundra meter framför mig.

Dock var han ur sikte igen när jag var framme vid vägens slut. Men jag var nu nära tvåan och den skulle inte vålla några problem, tänkte jag. Men tja, vilken höjd var nu vilken i den blockrika terrängen? Jag kikade uppe på varenda liten höjd söder om den där snitseln satt innan jag stämde av med diket i kanten av den öppna ytan i öster och prickade rätt.

Följde östra sidan av den långsträckta dalsänkan norrut, kanske fel vägval för det var allmänt sumpigt, risigt och svårsprunget där. Var även tvungen att uträtta vissa naturbehov här (ingen toa vid start ...). Men sen blev både löpsteget och terrängen lättare, i höjd med skogstjärnen ungefär, och det gick undan till trean.

Banans enda kortsträcka inföll mellan trean och fyran och jag tyckte höjdbilden där var svårtydd. Men bara jag höll kompasskurs så skulle det väl gå bra ändå ... Jaja. Jag sprang visst varken åt rätt håll eller tillräckligt långt på första försöket, men vart jag hamnat saknade jag helt känsla för. Inte kunde jag läsa in mig på kärret eller jätteblocket heller för såna detaljer fanns ju inte på kartan ...

Efter att ha struttat runt lite på måfå blev jag less på planlösheten och tog det drastiska beslutet att gå tillbaka mot trean och - i värsta fall - den uppfångande vägen nedanför. Ända ner på vägen kom jag förstås ... Där kunde jag läsa in mig på en liten stuga (tacka Fastighetskartan för det) och därmed ta ny kurs mot kontrollen. Den här gången höll jag noga koll på höjdkurvorna, framförallt med hänseende på den stora sänkan direkt nedanför (SV) kontrollpunkten, och det lönade sig ju.

Så var det dags att vända blad. Efter 10-15 min bomtid till fyran och den där retfulla känslan av att vara en amatör på orientering i riktig skog, uppenbarade sig på kartans andra sida ... två återstående kontroller, på en sträcka motsvarande diagonalen på ett A3 (skala 1:15.000)! Tjoho!

Kände dock ganska snart att det inte var så dumt ändå att få springa på en stund till nästa kontroll. Terrängen fram till femman var också ganska fin, och lättläst. Den delvis öppna myren SO om kontrollen gick ju inte att missa. Från myrens bortre ände gled jag fram i kompassriktning genom ganska tät granskog, ett klart orosmoment, men det blev en spik här. Självförtroendet någorlunda återställt!

Det fortsatte på samma vis till sexan, fast terrängen här var till en början tråkigare med nyligen gallrad, sumpig (sönderkörd) skog. Höll kursen bra med hjälp av åsryggens sträckning och ett par fastigheter. Området närmast kontrollen präglades av öppna beteshagar (inhägnade, så jag ville inte beträda dem).

Väglöpning sista biten till Hovetorps sluss i Kinda kanal, där Spöket väntade som sista kvarvarande fordon vid växeln.

Jag klarade långsträckorna överraskande bra. Det får jag ta fasta på. Kortsträckan däremot ...

Från slott till domkyrka var på det hela taget ett utmärkt arrangemang att inleda detta stora stafettår!