POM 2015 E4/lång (M21A) (2015-02-17)

Sista etappen i Portugal och en lite kortare bana än de tidigare långdistanserna, men - skullle det visa sig - en desto tuffare/elakare banläggning. Så upplevde jag det åtminstone.

Det började hursomhelst oväntat bra, K1-5, och även om K3-4 inte gick klockrent så låg jag på en stark 18:e plats i klassen vid stämplingen av femman. Där hände dock det som inte fick hända - jag kom ifatt Jens (som även denna dag startat 4 min före) ... Hälsade med en retfull fras i stil med "been out boooomin' lately?", skrockade belåtet inombords och släppte i detsamma all koncentration. Detta är min förbannelse.

Vilse som en värphöna på höloftet fick jag ta till både plan B (fungerade ej) och plan C innan jag lyckades lokalisera sexan i det fläckiga mönstret av små grönområden/busksnår. All den tid jag tagit in på Jens hade jag därmed genast tappat, och lagt på lite marginal därtill. Det visste jag förstås inte då, mitt hopp stod till att han också hade bommat sexan och kanske värre än jag!

Rände vidare mot sjuan i yster revanschlusta, försökte gena från första vägen men lyckades uppenbarligen dåligt med det (ledde egentligen bara till att jag fick en gren i örat och för några ögonblick befarade en spräckt trumhinna, obehagligt men dessbättre var det inte så illa). Åttan prickades lätt av medan nian och tian gäckade mig, om så bara en aning, här träffade jag för övrigt på Mattias H.

Elvan är en av de skummaste kontrollpunkter jag sett, ett enstaka träd på en halvöppen yta med beståndsgräns, som överlappas av ett grönområde?! Säker kurvbildstydning och rätt kurs från vätskekontrollen bäddade emellertid för en - på förhand - osannolik spik. Kontrollpunktens eventuella olämplighet överlåter jag därmed åt andra att käbbla om.

Sträckan till tolvan lär nog vara den mest komplicerade av alla delsträckor på alla banorna jag sprang under POM. Ändå är den ganska enkel att dekonstruera, och jag tycker också jag lyckades ända fram till slutskedet där jag tyvärr tog en grop för en höjd och min känsla för avstånd återigen visade sin bedräglighet. Plus att tolvan var ganska lurigt placerad.

I slutet av loppet kändes det som att jag tappade i förmåga allteftersom, om det nu berodde på slitenhet efter fyra raka dar av dels tävling, dels ölhävning, eller något annat. Tuggade onödigt mycket spenat både till K14 och till K19, på den senare sträckan lurade jag med mig en stackars portugis in i det gröna som efter ett tag dristade sig till att yttra "no good!" och sedermera valde sin egen väg mot det hägrande målet.

Den här etappen kändes mer som ett av mina "standardlopp" - det är inget positivt omdöme ... Trots det och trots debaclet på medeldistansen rätt så nöjd med tävlingshelgen som helhet. POM är ju ändå bara att betrakta som lekfull försäsongsträning, eller hur! ;-)