POM 2015 E3/lång (M21A) (2015-02-16)

Terrängen utanför Vagos var tätare draperad i grönområden än den var vid Mira; kartan gav i förstone ett nästan labyrintiskt intryck med sina mörkgröna stråk och det första jag tänkte när jag vände upp den var "oj, det här blir svårt".

Bommen till ettan berodde dock på att kontrollpunkten, en flack sänka, mycket riktigt var en FLACK sänka. Knappt en urskiljbar fördjupning i markytan alls, faktiskt. I och för sig var det väl inte den enda orsaken, men gjorde inte kontrolltagningen lättare precis ...

Sen flöt det dock på, tvåan plockades som en sittande anka uppe på åsryggen och därifrån fick jag sällskap av två löpare från Halmstads OK som jag halvt om halvt hängde (med bibehållen kartkontakt) till femman och halvvägs till sexan.

Åttan blev dagens första riktiga problemkontroll. Planen var att tassa in genom glipan i det mörkgröna, utnyttja de halvöppna ytorna NO om kontrollen och i sista skedet vinkla in mot höjden med kontrollpunkten uppe på. I min iver missade jag glipan ... det är oklart om spåret visar exakt var jag faktiskt kämpade mig igenom den snärjiga vegetationen, men det tedde sig i vilket fall som helst som rena djungelexpeditionen i krypfart under några minuter - Indiana Jones hade inte gjort det bättre ...

Ut kom jag till slut men med rubbad riktningskänsla, och kompassen ägnade jag i vanlig ordning föga uppmärksamhet, så innan jag visste ordet av stod jag på vägen i väster. Bara att gilla läget och försöka läsa in mig var längs vägen jag var, något som punkthöjden i den öppna svackan lyckligtvis hjälpte mig med. Tvingades sedan röja lite mer djungel för att komma åt kontrollen, men jag kände ändå att jag räddat situationen någorlunda väl. Skönt med en enkel kortsträcka till nian - eller enkel förresten, jag spikade ju inte den heller ...

Tian utgjorde i alla fall knappt mer än en bagatell, medan elvan åter ställde mig inför vissa bekymmer då jag envist rotade runt inne i det grönaste gröna en stund (självspäkning?) trots att kontrollen mycket riktigt satt utanför ...

K12-13 lade inga sådana hinder i min väg, däremot tickade det en del bomtid till K14 där jag hade bra riktning men alldeles för lite att gå på i området närmast kontrollen för att styra upp kontrolltagningen innan jag fick syn på en skärm som så klart markerade K15.

Men inte heller det knäckte mig, utan jag kom igen och avslutningen K15-20 gick riktigt hyggligt.

Väl i mål fann jag mig distanserad av både Rotis och hans skugga för dagen, Jens, med ca 8 min. Det är inte helt godkänt men heller inget att skämmas för, tycker jag.