POM 2015 E2/medel (M21A) (2015-02-15)

Det här blev en mycket märklig och sorglig orienteringshistoria för mitt vidkommande ...

Det började riktigt bra K1-3, som förvisso var lätta, sen försatte jag mig i en situation av ganska typiskt "medeldistanskaos" när jag drog snett och kom till sexan före fyran, men efter att ha rett ut den oredan gick det återigen som smort med undantag för krokarna till K10 och K16; jag rann förbi Jens som hade startat 4 min före mig och vid K18 var jag helt jämn med den oftast "oslagbare" Rotis, blott 7 sek efter ...

Tydligen gick det för enkelt, så till K19 börjar jag se det som att jag redan är i mål och släpper på koncentrationen, gör som spåret avslöjar en helt bisarr riktningsförändring och hamnar alldeles för långt åt söder, men tror att jag är rätt eftersom jag glad i hågen slarvtolkar alla terrängformer jag ser ...

Efter att ha hittat kontroll 115 (inte min, men kontrollpunkten var ett grönområde så klart) går jag under några minuter igenom de klassiska förnekelsefaserna: "kontrollen sitter fel/det står fel kodsiffra på definitionen ..." Blir till slut "hjälpt" av Aija, som ska ha just 115 och undrar om jag sett den; först när jag kastar ett öga på Aijas karta fattar jag var jag egentligen är.

Gör ett förnyat försök att ta min kontroll, men är i det här läget oförmögen att skärpa mig och är därtill alltför besviken och less för att vara ståndaktig. Så efter att ha lufsat runt lite på måfå utan att hitta K19 ger jag helt sonika upp och lommar den korta vägen till målet ...

Ridå. (Men framåt aftonen gjorde vi Porto och som helhet blev det en riktigt njutbar dag.)